Råkade hamna på ett seminarium om tillit på IHM. Såväl råka som hamna är två passiva ord som vi svenskar ofta använder. Är det för att vi inte vill ta ansvar för våra egna handlingar? I det här fallet valde jag aktivt att ta Helenas plats på seminariet eftersom hon valde att stanna hemma och ta hand om en infektion på läkarens rekommendation.
Och jag ångrar inte att jag använde några timmar till att lyssna på Maria Fors Brandebo från Försvarshögskolan som vid Universitetet i Karlstad forskar om tillit.
Maria pekade på att det finns flera definitioner på tillit. En är den som tillskrivs Lewis &Weigert (1985). ”Att gå in i ett riskfyllt handlande med en trygg förväntan om att alla personer som deltar kommer att agera kompetent och plikttroget”.
Det har visat sig att tillit till ledaren har en inverkan på
- Arbetstillfredställelse
- Villighet att utsätta sig för risk
- Personalomsättning
- Engagemang i organisationen
- Relationen mellan ledare och underställda
- Organizational Citizen Behavior (OCB, individernas vilja att informellt och utan uppmärksamhet arbeta för organisationen)
- Prestation
Dessa områden är kopplade och samverkar och leder till ökad effektivitet vilket i affärsverksamhet också ger ett bättre resultat.
Den tillit som baseras på medarbetarnas identifikation med gruppen anses vara den mest effektiva och utvecklas gynnsamt av en
- Gemensam identitet
- Samlokalisering
- Göra saker tillsammans
- Delade värderingar
Tilliten till högre chefer kännetecknas vanligen av kommunikations- och relationsorienterade aspekter medan tilliten till underställda chefer kännetecknas mer av individrelaterade aspekter såsom fackkompetens och chefskompetens.
Maria berörde också det som kallas för destruktivt ledarskap och hur det totalt kan bryta ner tilliten inom en organisation. Och därmed effektiviteten. Som Maria beskriverett destruktivt ledarskap kan jag se stor överensstämmelse med det jagbehandlar i boken Psykopatiska Chefeer. Mer om det senare.